Uppenbarligen var han uppmärksam på hur jag tilltalade andra gäster denna kväll eftersom han sade: “Ja du, du må ha sex gudbarn, men jag har bara en gudmor.” Paff som jag blev fick jag lov att svara lika hastigt som innerligt: “Jamen, du är den som….” “Jag vet,” replikerade han förtroligt med glimten i ögat och drog iväg ut med sina kompisar. Han vet ju att man ska tacka för maten, innan man drar.
“Kommer du att sakna mig?” frågade den lille killen för många år sedan när jag hade skjutsat honom till en flygplats inför en av hans tidigaste utlandsresor med pappa. “Det kan du ge dig attan på,” svarade jag. ”Vad bra, men jag kommer inte att sakna dig,” blev hans replik då. Kan man få en tydligare bekräftelse på vad det innebär att finnas till för ett enastående under, bara barnet?
[He had obviously been attentive of my conversations with other guests that evening, since he said: "Yeah, you may have six godchildren, but I only have one godmother." "Dumbfounded, I was compelled to answer quickly and sincerely: "Yes, but you are the [only] one that..." "I know," he whispered with a twinkle in his eye, and then took off with his buddies. He knows that he should express thanks for food before he takes off.
"Are you going to miss me?" the little guy asked many years ago when I had just given him a lift to the airport on one of his earliest trips abroad with his father. "That's one thing you can be sure of," I answered. "Good, but I'm not going to miss you," was his reply then. Could I have received a more definitive answer to what it means 'to be there for' a wonderful, extra, ordinary child?]
No comments:
Post a Comment